4 januari 2014

Katzenjammer och Människa utan hund

Förra året minns jag att det var likadant, i januari började talgoxarna sjunga om än ganska entonigt. Nu sitter det några enstaka i rönnen utanför och ti-ta-ti-tar och förebådar en tid som inte precis är i antågande men förr eller snarare senare. Och det står inte på förrän det börjar ett (en) katzenjammer, området dräller av kissemissar (till någras förtret).

Håkan Nesser ”sjunger” också men i en dyster mollton. Det var nog ett par år sedan jag läste Nesser senast och många författare och litterära verk försvinner bland minnets långa bokrader. Nu har jag dammat av den gode Nesser och läser Människa utan hund och återupptäcker författaren. 


Av någon anledning kommer jag att tänka på Arne Dahl som liksom Håkan Nesser, eller tvärtom, plötsligt också blir rolig mitt i allt elände. Är det så att de för sin egen skull måste lägga till det där humoristiska perspektivet för att...ja, för att..! Eller är det jag som läsare som väljer det och skrattar högt åt min egen galghumor. Nej, jag får nog ändå känslan av att de själva sitter och skrattar åt sina spetsfundigheter i en värld av ond bråd död.

Nessers nya kriminalinspektör heter Gunnar Barbarotti. Om den lille gossens italienske fader fått bestämma hade han fått heta Giuseppe Eriksson eller något sådant. Men det fick han inte, modern kompromissade och det blev istället Gunnar Barbarotti. I vuxen ålder, i medelåldern börjar Gunnar Barbarotti fundera över teodicé-proplemet och samspråkar med vår Herre. Jag har då aldrig blivit bönhörd, säger Gunnar Barbarotti indignerat. Hörredudu, din agnostiska kanalje, kontrar Gud, hur många gånger har du sänt en bön upp till mig? 


När julen står för dörren och Gunnar Barbarotti med dotter ska fara norrut för att fira jul med före detta hustrun och före detta svärföräldrarna ber han en stilla bön. Låt mig slippa! Strax efter anmäls två försvinnande i staden.  Två försvinnanden i en familj som inte är den mest avundsvärda i sina mer eller mindre dysfunktionella relationer. En riktigt bra bok!

3 kommentarer:

  1. Är svårt förtjust i Håkan Nessers böcker!
    Den där stilla humorn är underbar :) och så har han ett vackert språk till sina bra historier.

    SvaraRadera
  2. Talgoxarna låter ännu som vanligt här, men katterna ....de har börjat för några veckor sedan. Och Nesser gillar jag.....den har jag läst och hans står i hyllan....nej förresten den är i sambons händer....han tog den först ;-)
    Var och tränade att jobba i två dagar - tänk, jag överlevde!
    :-)

    SvaraRadera
  3. Nejdu! Håkan Nesser är inte min melodi! Har läst ett par. Men, nej det blir inte några fler! Däremot gillar jag Arne Dahl!
    Du undrade om "räkan" vuxit till sig på julkortet?! Men nejdå, det var ett gammalt kort jag dammat av! Där fanns min släthåriga Saluki på bild. Tyvärr blev hon bara 6 år. Då vi tvingades låta henne somna in efter mycket svårt benbrott, som hon ådrog sig, när hon gjorde det vinthundar älskar som mest: rusa på ett stort fält med en flock vildgäss framför sig.
    God fortsättning på Nya Året!

    SvaraRadera