20 september 2013

Oroande vackert

Igår förmiddag såg himlen och havet ut så här, det var så oroande vackert att jag önskade mig en stol för att bara sitta på där på stranden och njuta och vänta på att det brakade loss däruppe.
Men jag hade blivit blöt om jag gjort det, vi hann precis innanför dörren innan himlen öppnade sig.

Varje ny sida ännu en förtätad stämning av sorg, bitterhet, bottenlöst djup, lurande faror och fasor, tomhet, torftighet, utanförskap. Så sammanfattar jag Tomas Bannerheds Korparna, även om jag inte lyssnat klart. Reine Brynolfsson tar sig an texten med stor inlevelse.
Det värsta är att det är som att flyttas 50 år tillbaka i tiden även om de inbördes förhållandena såg annorlunda ut. Det smärtar, det river i bröstet, minnesbilder fladdrar oroväckande förbi - tänker att jag inte ska lyssna på detta, det är inte bra för mig.  MEN det är så förbaskat bra, språket är vackert, enkelt och starkt, poetiskt. Så vore det inte för den höga (och obehagliga) igenkänningsfaktorn skulle jag lyssna i ett sträck, men jag måste ta en paus mellan CD-skivorna. 

Nu är det inte bara nattsvart. Pojken Klas överlever tack vare naturen även om han frågar sig:  Vem har jag att gå till när benen inte bär?
Skildringarna av natur och det rika fågellivet är fantastiskt bra, om koltrastar som jollrar, om rördrommens rede med ägg, om flicksländors gyllene blå färg som broschen på mors yllekofta, en kungsfågels lilla tissel, om tranor, gäss och krickor,  om vipungar som flockas från alla håll för att flytta tillsammans.
Jag har inte hört talas om Tomas Bannerhed tidigare vilket förvånar mig för jag tycker att han är en stor författare. Korparna skildrar ett 1970-tal så långt från Lundells Jack man kan komma. Jag tror till och med Korparna är en debutbok, helt jädra otroligt bra sådan.

På stickorna!

5 kommentarer:

  1. Även jag har lyssnat på boken och tycker precis som du, jag var också tvungen att ta en CD skiva i taget.
    Det du har på stickorna ser ut att bli fint.
    Ha en bra dag.
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en bok sprängfylld av vemod och samtidigt så jädrans bra!

      Radera
  2. Va flitig du är på att sticka.
    Jag bara sitter och tittar på mina garnnystan. Sedan blir det inget mer.
    Här skiner solen för fullt idag.
    Ha en skön dag.
    Margit(maxelonia)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste ha något för händerna, då trivs jag! Men det händer allt här också, att jag ibland bara sitter och glor på garnerna. Fantastisk dag här också, har suttit ute och fikat och stickat.
      Hälsar
      Eva

      Radera
  3. Den boken är himla bra!
    oj oj vad du stickar på ;-)

    SvaraRadera