Broddar i svarthalkan

Efter en rejäl volta i går morse då jag trodde att såväl rygg som bakhuvud gick i bitar och att jag skulle bli liggande till någon hittade mig, bestämde jag mig. Inte en vurpa till, det räcker nu! Men skräcken sitter i trots broddar och jag går sakta och försiktigt.



Mika tittar på mig och undrar varför jag beter mig så konstigt. Men man är ju ingen hackspett, yrseln kommer och går.

Är det bara halkan eller är det ren skröplighet i allmänhet som gör att jag dråsar i backen med jämna mellanrum? Lite ledsen blir jag, mycket ledsen blir jag!

På Malta är det inte halt. Vädret är för det mesta ganska fint. Här är Malin, äldsta sonens flickvän. Hon pluggar engelska och sonen jobbar. De vill att jag kommer ner - och snubblar och snavar på trottoarkanter och gatsten. Dessutom är det vänstertrafik på den där ön vilket kräver tvärtomtänk när man ut i gatan ska gå. Tvärtomtänk, om det ens är möjligt numera, kräver en sådan kraftansträngning att jag blir alldeles snurrig. Jag skulle nog fara runt som en jojo i trafiken tills jag föll pladask en gång för alla och fraktades hem i en låda. Men i en låda hamnar man ju i och för sig för eller senare i alla fall, så det är väl inte hela världen :-)

Baraföratthanågotattsticka-mössan börjar bli klar. Lite slarvigt stickad, får bli en slags prototyp. Himla skönt att ha ett huvud att prova mössan på, så man kan vrida och vända och se den från olika håll. 

Ska på träffar och möten med nämnder och styrelser i veckan men värken tilltar, så det vete tusan hur det blir med det. Skit också! :-)

Fina Fröken Mika