Morgonstund...

Isen sitter som berget på bilrutorna. I väntan på garage är det bara att skrapa om man vill ut och fara. Mika väntar tålmodigt, hon vet vart vi ska.

Solen står ännu lågt och kastar långa skuggor efter oss. Jag tänker på Giacommetis underbara skulpturer. Skulpturen nedan illustrerar inte just detta, men visst är det en rolig form och lite vinthund är det allt. 

Spår av liv i sanden som frusit under natten.

Och amaryllisen är så vacker så man blir alldeles knäsvag.

Knäsvag kan man även bli med två katter på benen. Efter en stund är det svårt att tro att de är ledade, knäna allltså. Tillsammans väger de några kilon även om Fiddeli är en myra.