9 april 2011

75. Är det det här som kallas kärlek...

Frasse är nog den mest tillgivna katt jag haft. Men det kan bli lite mycket ibland. Han ska liksom vara så nära det någonsin går och det går ju inte alltid...
Och det där med att flytta på sig i alla fall någon decimeter eller så är inte populärt. När jag föser undan honom ser han måttligt road ut!
De virkade vimplarna växer i antal och kan bli hur många som helst. De ska i alla fall räcka från vägg till vägg på uteplatsen. 


Och så några ord på vägen:

5 kommentarer:

  1. Man skulle kunna göra röda till julen, jaa kanske blåa och gröna med, jag ska tänka på de.

    SvaraRadera
  2. Vi är hundvakt nu till yngste sonens lilla woffs - Nelly....hon ska sitta knäet heeeeeeeeeela tiden....och när jag bloggar lägger hon sig framför bildskärmen ;-) hmmmmmmm

    SvaraRadera
  3. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, heter det! Och här är det tomt. Hade gärna haft en katt i stickningen! Men jag vänjer mig kanske. Ska fundera på om det blir siames eller oriental, nästa gång! Är det några skillnader??
    Såg att bara en valp är kvar nu! Ska den också flytta eller blir hon kvar??
    Ha en skön söndagskväll!

    SvaraRadera
  4. Vilket bra citat! Ska minnas det... :)

    Bra att tomrummen inte stör. Men det stör mig att blogger lagt till en massa osynliga saker utan att säga något till mig om det. *morr*

    SvaraRadera
  5. Han ser så go ut, din Frasse ♥
    Blir säkert jättefint med vimplarna på din uteplats =)
    kram

    SvaraRadera