3 januari 2011

39. Och det varde ljus...

Äntligen ser jag! Jag behöver inte treva mig fram i halvmörkret. Svågern har varit här och monterat upp takspotsen (takspottarna) som legat i klädkammaren sedan jag flyttade hit och det är ett tag sedan. Inga fler svordomar tidiga mornar då jag ska hitta kläder att sätta på mig.
Dessutom har jag lånat slagborr av vaktmästaren och väggarna är inte fulla av "kulhål", egentligen bara ett. Hyllorna över datorbordet är på plats, dom ska jag vitkalka, tänker jag, när det går att vara utomhus med sånt. 

Alldeles förfärligt sött och rart blir det, tänker jag, om några veckor när Disa nedkommer med tre - fem ulliga och gulliga valpar.
Herrejöstanes, så spännande! Och alla blir sålda, lätt som en plätt... Jag tänker också lite på Dewey, bibliotekskatten Dewey Readmore Books, som hittades i ett bokinkast en riktigt kall vinterdag i Spencer i Iowa.
Den katten var, om man får tro författaren Vicky Myron, något alldeles i hästväg för att vara katt. Babben Larsson är uppläsare.

Igår sa dom i ett TV-program från Grönland att tröjor stickade av garn från myskoxen inte väger mycket mer än luft. Jag läser på nätet att först när myskoxarnas bottenull fastnar på buskar och klippor plockas den för hand och då tänker jag att det måste bli ett väldans dyrt garn. Dyrt, men också riktigt varmt, för myskoxarna klarar faktiskt av så där en 50 minusgrader och det är baske mig ganska mycket mer än de - 4,3 grader vi har just nu här - och jag fryser. 
Myskoxens ull är 8 ggr varmare än vanlig ull. Dessutom lär den inte stickas på bar hud. Myskoxens garn kallas för qiviut, tror jag.
Och alldeles, alldeles nyss ringde telefonen. Vill du sitta med i styrelsen, frågade en röst. Nej, sa jag, och nu behövde jag inte tänka alls. Jag sa det med så distinkt röst att det räckte och blev över. Och jag kände hur vingarna rörde lite på sig där bak och jag liksom lyfte lite från datorstolen.



6 kommentarer:

  1. Mysk är en parafym som kommer (kom, den görs på syntetisk väg nu) från myskoxen. Den luktar helt förföriskt, inte så konstigt kanske den görs (gjordes) av ett ämne i deras testiklar. Kan undra om garnet är lika underbart?

    SvaraRadera
  2. Fnissa för mig själv framför datorn - jag hörde din distinkta röst när du sa Nej - och hur du växte flera meter att du kunde/orkade säga Nej....visst är det svårt att komma dithän?! Men oj så skoj det är att säga Nej!

    God fortsättning på den vägen 2011 ;-)

    SvaraRadera
  3. Glömde mitt i farten..säga att jag läst boken om Dewey - förunderlig katt! Undrar jag ja?!

    SvaraRadera
  4. så spennende dety blir med valper om noen uker:))

    Så flott å kunne sette grenser for deg selv med et høyt og tydelig NEI:)

    Kose deg i videre med lys:))

    SvaraRadera
  5. Men vilket Svartmyre-äventyr du hade. Jag riktigt kan se dig där nerför backen...jag skulle vilja vara en duktig tecknare och kunna teckna ned sådana bilder man får i huvudet när andra berättar något - som nu du......

    Jag kan inte teckna, men måla, jag målar upp mina motiv - är uruslig på teckning. Det är konstigt tycker jag....

    SvaraRadera
  6. Pysselfarmor, ja visst är det konstigt, att man kan göra det ena och inte det andra. De kallas väl för allkonstnärer, de som kan göra både ock. Man får väl vara glad att man kan det ena, eller det andra. Men jag måste nog ändå hävda att du verkar ha många strängar på din lyra.

    SvaraRadera